Vad är ”världen” i ortodox teologi?

11182110_10206965405719277_383216711243482812_n

“The world is the general name for all the passions. When we wish to call the passions by a common name, we call them the world. But when we wish to distinguish them by their special names, we call them the passions. The passions are the following: love of riches, desire for possessions, bodily pleasure from which comes sexual passion, love of honour which gives rise to envy, lust for power, arrogance and pride of position, the craving to adorn oneself with luxurious clothes and vain ornaments, the itch for human glory which is a source of rancour and resentment, and physical fear. Where these passions cease to be active, there the world is dead; for though living in the flesh, they did not live for the flesh. See for which of these passions you are alive. Then you will know how far you are alive to the world, and how far you are dead to it”
-‑ St. Isaac the Syrian

Annonser

Kristen anarkism i praktiken

Som jag definierar den kristna anarkismen förenar jag ett freds- och icke-vålds ideal med den djupa personliga övertygelsen om att endast Jesus Kristus ytterst kan befria människan. Där freds- och icke-våldsprincipen leder till absolut respekt för varje individs självbestämmande och rätt att själv forma och skapa sitt liv om och endast om hen inte tvingar eller bedrar någon annan individ, leder min kristna övertygelse till en djupare önskan om att dessutom öppna för dialog med samma individ om vara-frågan och Jesus Kristus. Man kan tala om strävan efter frihet på flera nivåer: politiska, sociala, ekonomiska, kulturella och andliga.

Politiskt eftersträvar jag ett samhälle där statligt tvång försvunnit vilket innebär att människan har befriats från alla de tvingande lagar och regler som hindrar hennes självbestämmande och inkräktar på hennes handlande och tänkande. Detta innebär i praktiken att jag vill avskaffa skolobligatoriet och tillåta hemundervisning, att jag vill avskaffa riksbanken och tillåta individerna att själva ta ställning till vilken valuta de önskar på en fri marknad, att jag är emot all lagstiftning som reglerar mänskligt samliv och alla tvingande regleringar och beslutsordningar. Den enda gränsen jag är villig att acceptera för mänskligt handlande är att ingen individ får inkräkta på någon annans liv och frihet. Detta leder till att människor får gifta sig med vilka de vill och i vilket samfund de vill och om samfunden i sin tur vill, att inkomstskatten helt avskaffas på arbete, att alla statliga och överstatliga beslut som reglerar ekonomi, folkhälsa, utbildning, föreningsliv, äktenskapligt samliv, kultur, finans- och penningpolitik och som kriminaliserar beteenden som inte skadar någon annan, avskaffas. Detta är de omedelbara politiska konsekvenserna av min frihetliga åskådning. Allt utom våld, tvång och bedrägeri skall vara tillåtet. Självklart vill jag helt ta bort övervakningssamhället.

Därutöver är jag för en lockeansk, naturrättsligt grundad, rättvis distribution av naturresurser. Naturtillgångar tillhör alla individer i lika hög grad. Ingen individ har mer rätt till exempelvis en gruvas mineraltillgångar än någon annan. Ingen har större rätt att bosätta sig på marknadsmässigt bättre områden än någon annan utan att på något sätt kompensera de andra. Storföretag har inte rätt att använda politiska tvångsmedel på statlig och överstatlig nivå för att skaffa sig fördelar. Istället skall en verkligt fri marknadsekonomi eftersträvas, vilket är något helt annat än dagens vinstmaximerande och korrumperade kapitalism som livnär sig på staternas, centralbankernas och de överstatliga institutionernas politik och regelverk. Härigenom frigörs människan i politisk, social, ekonomisk och kulturell mening.

Som kristen vill jag därutöver gå längre i min frihetskamp och erbjuda, med full respekt för varje individs självbestämmanderätt, möjligheten att diskutera och närvarandegöra den kristna tron och att tillhöra en kristen gemenskap som uppfyller apostlagärningarnas frihetliga och distributiva ideal. Klostergemenskaperna lyckades med att förena frihet, med jämlikt ägande och kommunitär självhushållning. Jag tror att detta ideal även bör gälla för de kristna församlingarna och alla kristna.

I praktiken leder den kristna etiken dessutom till en strävan att leva altruistiskt och eftersträva att realisera vissa värden i förhållande till andra människor Att som kristen värna socialt utsatta, flyktingar, hemlösa, sjuka, missbrukare och funktionshindrade är en del av de evangeliska uppmaningarna. Det ställs med andra ord krav på en kristen att leva ett liv där ens privata värden förenas med ens sociala och offentliga leverne.

 

I Kristus förenas Logos med etik, ontologi och estetik.

images6W9R2GSTDär Gud verkar upplevs synergi mellan skönhet, visdom, aktiv kärlek (barmhärtighet), vördnad och tolerans. Detta är den ortodoxt kristna erfarenheten av Gud. Under antiken var visdomen, sophia, separerad från religio ( threskeia)d.v.s kulten och moralen. I Kristus förenas för första gången Logos med kärlek, vishet, skönhet och kult. Visdomen blir tillgänglig genom kärleken och inte endast förbehållen filosoferna. Religion och kult förenas med pietas ( fromhet) och ontologi: Gud, Han som Är, den Varande, har valt att förena sig med människans historia genom att bli människa. Kosmologi förenas med ontologi. Och detta förenas i sin tur med etiken. Det anmärkningsvärda med den ortodoxa tron på Gud är således att man kan lära känna dess sötma genom skönhet och estetik, lika mycket som genom inre erfarenhet i bön, genom vishet eller genom ontologi och etik. Detta öppnar för många vägar till tro som mynnar ut i den Väg som är Kristus själv. Men vi ser också hur dessa samverkar i den helhetsupplevelse vi möter i den gudomliga liturgin. Ju närmare den ursprungliga kristna tron man kommer desto mer slås man att det gudomliga genomlyser alla aspekter av ens tro och att det finns en symmetri mellan tro, barmhärtighet, skönhet, ontologi, etik, vishet, och där bön och ontologi ses som just prismor av ljus på en och samma helhet.

Kristen anarkism som symbol

10397823_788813814541338_2441167232974792134_nSymbolen för denna blogg är en sammansättning av de grekiska bokstäverna Alfa och Omega vilka åsyftar Kristi ord om sig själv: Jag är Begynnelsen och Änden… Tecknen har slagits samman för att också symbolisera de klassiska anarkistiska symbolerna A och O där A står för anarki och O står för ordning. Poängen är givetvis att försöka föra samman min ortodoxt kristna tro med det sociala idealet om en ordning på frihetlig grund i frånvaro av statens tvångsmonopol. De första kristna församlingarna var verksamma under en tid där statsmakten i form av det romerska imperiet förföljde kyrkan. De kristna församlingarna representerade de fattigas tröst och värn i en tid av våld och repression. Församlingarnas medlemskap var frivilligt och de delade på allt tillsammans som kommunitet. Detta är således en sammanslagning av kristet broderskap, frihet och jämlikhet.

Icke-våld och tolerans befriar människan och kulturen.

11075157_788587291230657_5969442200489218727_nNär jag prövar alla mina intuitioner så hamnar jag alltid i NAP – Icke-Våldsprincipen som säger att allt är tillåtet om och endast om våld och bedrägeri inte sker och att om det sker så har man rätt till självförsvar. En stor del av mitt politiska engagemang för NAP har åsyftat att frigöra diskurserna från statligt och privat tvång. Idag ser jag mer på att frigöra människan från påtvingad postmodernism och relativism, påtvingad masskultur och konsumism, påtvingad agnosticism, påtvingad likgiltighet för kränkningar av människovärdet, påtvingad inflation via riksbankens penningpolitik och påtvingad finanspolitik som gynnar korporativa företag och ekonomiska särintressen. Jag ser på staten och all politik ungefär som Expo ser på Sverigedemokraterna: roten och grunden är fel, inhuman och fientlig till människans sanna frihet och möjligheterna för rättvisa. Jag har ingen utopisk vision. Jag vill bara bli lämnad ifred och lämna mina medmänniskor ifred från tvång och ekonomiskt förtryck. Personligen är jag kristen, för människovärdet och vill gärna leva i ett sammanhang där individer värderas som unika för vad de gör och inte för vad de är oavsett om det senare rör deras religion, kultur, familj, ekonomiska förhållande, sexuella läggning, kön o.s.v. Endast så, på denna icke-diskriminerande grund ifråga om vad människor är, kan vi nå ett sant frihetligt och tolerant samhälle. Emellertid är jag övertygad om att frihet och jämställdhet inte räcker. Som kristen tror jag att vår kultur desperat behöver en andlig och humanistisk renässans. Men denna renässans kan endast komma genom fria människors fria beslut. Den kan inte tvingas fram. Av denna anledning hoppas jag på att fler inspireras av alternativa diskurser än den postmoderna.

Kristen anarki i det postmoderna tillståndet

11102938_10206775869740996_8773937969153239909_nDen postmoderna nihilismen förnekar alla former av essens och den grund som ger mening, sammanhang och riktning i människans liv. Essenser påstås leda till förtryck, exkludering och hierarki. I själva verket blandar man ihop frågan om vad med frågan om hur. Som kristen tror jag uppenbarligen på Gud och med Gud menar jag den Varande, Han som Är och som har manifesterat sig genom Jesus Kristus. Jag har således en tro, ett innehåll, en mening och en riktning. Jag har inte valt denna tro av psykologiska orsaker, utan för att jag tror att den är sann. Är denna tro förtryckande och exkluderande? Leder den till teokrati? Detta är frågan om hur jag utövar tron och hur jag förhåller mig till andra som inte delar samma trosinnehåll. Detta är frågan om hur jag bör vara, handla och agera utifrån mina övertygelser. På denna fråga är jag frihetlig i betydelsen att alla får tro på vad de vill och göra vad de vill så länge de inte tvingar eller bedrar någon annan. Detta leder till frånvaron av tvång, våld och av förtryck. Jag har inte rätt att förtrycka andra och jag har rätt att inte bli förtryckt. Då frågan om vad rör sanningsinnehåll och essens kan denna endast besvaras, diskuteras och upplevas genom erfarenhet, diskurs, förnuft och intuition. Därför är jag mot all form av diskursivt tvång.

Det finns flera slags erfarenhet. Den empiriska kunskapen talar om erfarenhet genom våra sinnen och de större andliga traditionerna och den kristna ortodoxin talar därutöver (det finns ingen motsättning här) om erfarenhet genom meditation där blicken går inåt, inte utåt. Mycket av andlig träning handlar om denna erfarenhet och de kristna hesykasterna talar om tron som ett seende av de gudomliga energierna. Denna metod tillämpas inom den kristna ortodoxin (hesykasmen), inom de vediska traditionerna och inom kabbala.

Nihilismen i det postmoderna tillståndet är en egen hierarki till funktionen då dess förnekelse av essens, mening, struktur, värde och riktning sätts som ett överordnat perspektiv till alla andra perspektiv. Man kan nämligen endast tro på de postmoderna teorierna om man ser dem som mer giltiga än andra perspektiv. Frågan kvarstår därför om ”hur” en nihilistisk tänkare eller politiker handlar utifrån sin övertygelse. Och här finns uppenbarligen en stor bredd, eftersom allt blivit tillåtet – ja även tvång, våld, mord, tortyr etc. har blivit tillåtet. Nihilisten kan organisera ett bröllop eller ett folkmord och skillnaden sägs av de så kallade emotivisterna inom moralfilosofin endast bero på olika känslolägen. Frihet kan logiskt förenas med essentialism. Alla som tror på Gud begår inte mord och alla nihilister begår inte mord. Frågan om hur en teori tillämpas skiljer sig från teorin som innehåll. Förnekelsen av värden har emellertid fört med sig en förtvining av vår kultur.

Den nihilistiska förtviningen kännetecknas av att det är svårt att tala om värde, mening och riktning. Det har till och med betraktats som ett etikettsbrott att nämna Gud i vissa sammanhang. Istället premieras impuls, yta, nutid och frånvaro av historia. Den ekonomiska motsvarigheten till detta är konsumtions- och masskulturen som uppmuntrar impulsiva beteenden, snabba beslut, omedelbara behovstillfredställelser och reduktionen av mening till känsla och individuell bekräftelse. Vidare är arbete åtskilt fritid, privatliv åtskilt det offentliga livet, individ åtskild familj och religion åtskild socialt liv och mening reducerad till ”Post It” lappar som avlöser varandra. 10397823_788813814541338_2441167232974792134_n

Min svar på detta tillstånd är friheten att leva, vara och handla efter annat paradigm än det postmoderna. Om postmodernismen är anarki till frågan om vad, är den kristna anarkismen anarki ifråga om hur. Där nihilismen avskaffar vad, avskaffar den kristna anarkismen tvånget ifråga om hur och öppnar därigenom möjligheten för fler alternativa tolkningar av essens, differens, identitet och mening. Man kan kalla det anarki i anarkin, eller en kristen anarkism i ett tillstånd där nihilismens förkunnare dragit kulturen mot en apokalyptisk förtvining där inga andra värden tolereras än dem som kan mätas, köpas och produceras.